Boxern är en härlig ras, inte för inte kallad "en ängel i en ångvälts (eller gangsters skepnad"), den fungerar alldeles utmärkt som hund till den aktiva familjen. Att endast få gå "kisspromenader" och i övrigt inta soffan är inte ett liv för en boxer.

Den är aktiv, gillar att vara med i skog och mark, fordrar så klart lydnad och hyfs, inte minst med tanke på dess glada och folkkära sätt. Det är inte alla som gillar att få en 30 kilos hund upp i ansiktet bara för att den vill hälsa.

Det är en mycket lämplig barnhund, naturligtvis med vuxnas övervakning. Boxern lär sig strax att man inte kan vara lika burdus mot ett barn som den gärna är mot vuxna.

Ute på brukshundklubbarna syns boxern allt oftare, till glädje för oss som gärna tävlar i lydnad och bruksgrenarna. Spår, sök och rapport passar alldeles utmärkt för rasen.

Liksom de flesta andra raser, så har boxern en del förekommande sjukdomar. Hjärtfel förekommer samt ökad benägenhet för tumörer (de behöver inte vara elaka) De sjukdomar som rasklubben har bekämpningsprogram emot är höftledsfel och pålagringar på knän, där det krävs att föräldrardjuren är röntgade och ua innan de får gå i aveln. Den seriösa uppfödaren ser naturligtvis till att inte använda annat än friska djur i aveln.